emelie

men han är upptagen av nån annan och därför, 

så mår jag skit men det finns ingenting att göra.

Pallar inte kämpa för det känns som jag ska störa,

 deras relation och det som dom har tillsammans, 

kan bara vara glad för att dom har funnit varandra, 

men så säger jag ju bara för att vara snäll, 

för min största önskan skulle va att ha honom för mig själv. 

Jag sitter här och skriver, tårarna blir fler och fler. 

Tittar upp mot himmelen, stjärnorna lyser bara mer och mer. 

Gnuggar mig i ögonen och tar ett djupt andetag, 

hoppas när jag öppnar dom så mår jag sjukt bra. 

Dessa spekulationer kan tänkas överskattade, jag mådde bättre förr och du behöver fatta det. 

Att ha dig vid min sida skulle vara kärt att veta, för ett liv utan dig, det är fan inte värt att leva. 

Abstrakt kärlek det är vad det handlar om, 

Men saknaden tog övertag och rädslan den dog, svårt att förklara, därför längtan efter ord. 

Och jag, känner saknad men vad ska man göra?, 

för vad man än säger så är det ingen som kan höra, 

att man skriker ut i luften av rädslan för ensamhet, 

hur känns det att bli lämnad kvar, ja fråga den som vet. 

Därför börjar jag att se mitt liv ur ett annat perspektiv, med ett leende på läpparna och någon annan brevid. 

Som kan stötta mig, hjälpa mig och fylla upp din plats. 

Men tiden läker alla sår, så säger nästan alla, och jag glömmer nästan bort att det är alltid bäst att falla."