-Uppsala sjukhus med mamma,
Hej! Detta hände på uppsala sjukhus idag. Mera står på bdb, eller så fråga bara :)
Sen fick jag även testa att knäppa knappar, skriva på ett papper, ta upp en nyckel och låsa upp en dörr, hälla ur vatten från en kopp, skruva i muttrar och plocka i och ur pengar från en typ plånbok och en del andra saker. (Saker som för andra är helt självklara och säkert jätte lätta men som jag då inte kanske klarar exakt lika bra med min högra hand). Men iaf så undertiden jag gjorde de olika sakerna så tog en arbetsterapeut tid på hur lång tid de olika sakerna tog. Och sen skrev hon även ner grepp och annat. Ja men hur jag använder handen helt enkelt. (Gjorde även samma saker med vänster hand och de jämnförde)
Visade sig iaf att jag hade rätt jämt på de mesta av sakerna (alltså jag klarade av det mesta väldigt bra). Men sen när det kom till så kallade finmotoriken så gick det där emot inte lika bra. Det tog EN minut för mig att plocka ur fyra kronor från en plånbok -_-
Det tar lixom annars några sekunder. Så jag som är sådär att jag känner mig dum om det inte går fort och om det inte går bra. Jag kände då bara hur lite utav.. jaa självförtroendet sjönk. De var drygt att verkligen känna det där att man inte riktigt klarade av att ens plocka upp ett par pengar. Det som är världens enklaste grej lixom. Har ju alltid märkt själv att jag har svårt med vissa saker, men aah ändå rätt tungt eller vad man ska säga att få verkligen se hur "stor" skillnaden är.
När jag var klar med det fick jag fylla i några papper om hur jag klarar mig i vardagen med olika saker. Och det hade jag väl med helt okej på iaf. Orkar inte ta upp de som var svårt eller vad man ska säga. Efter det så frågade han om vi hade några frågor.
Och först kom jag inte på några, men sen sa mamma: Emelie har ju alltid velat sett bilderna från när fingrarna var av från handen.. Men förut sa dem att de hade tappat bort dem.
Då svarade han: Jaha nej men dom har jag, eller i alla fall en. Jag bara stod där helt förvånnad, och lixom vågar jag verkligen se det här? Så han frågade: Ja vill du/ni se bilden så kan ni få det.
Efter att han letat igenom sin datorn en stund så sa han att han hade hittat "min" bild. Så det var en del tankar som snurrade i huvvet då kan jag lova haha. Men både jag och mamma kollade iaf på bilden. Där fick man se en sexårings fingrar ligga på ett grön duk (elr vad man ska kalla det för som dom har när dom opererar)..
Och man såg exakt hur bladet hade skurit av fingrarna från handen. Och sen såg man två vita saker sticka ut, och det var benen, sen såg man senor och en hel massa annat äckel. Fingrarna var som krokiga och såg ut som att de legat i vatten en stund. (inte speciellt mysigt >_< ).. Men jag har alltid trott att fingrarna åkte av för sig eller hur man ska förklara det. Men alla fyra satt ihop tsm.. Om ni tänker er huden mellan fingrarna, den var ju kvar och sen en till bit nedanför alldeles ovanför knogarna. Så alla fyra satt ihop tillsammans. Men sen såg jag att på två ställen var inte det riktigt rakt skuret. Så jag frågade hur det kunde komma sig att början var lite mera inått, och det andra var helt rakt, och sen blev det inått igen på slutet. Då sa han att antagligen så först blev det inått direkt när jag satte dit handen, sen i slutet varför det var sådär, var nog för att jag då upptäckte att jag satt fast mellan vedträet och bladet (kniven) så det var då jag försökte dra loss den. Och när han sa det då började jag må lite dåligt, lixom jag kan inte å kunde inte då heller fatta att det var mina fingrar som låg där. Allt känns så overkligt och det känns inte ens som detta har hänt mig.
Men vågade inte direkt fråga om jag fick bilden, och sen var det inte så mysigt så jag frågade inte ens om ja kunde få den. Men huvudsaken är att jag fått sett hur det såg ut nu. Och ytterligare några saker har "hamnat på plats" elr vad man ska säga haha. Sen då så började vi prata om operation (vilket jag tycker är jätte jobbigt).. Men vi pratade om det en stund och det är samma saker man får höra i stortsätt varje gång.
Men sen så berättade han läkaren att de har kommit på en ny grej nu. Så man opererar in som skruvar och nå mera metall eller vad det är i fingret, sen får man skruva typ 1 mm varje dag i en månad ungefär. Då kommer fingret till slut rätta ut sig. PLUS att du kan få lokal bedövning med om du vill. (Men nej tack ja vill nog hellre sova xD) .. Men jag kände lixom ja vill inte se ut som ett jävla MONSTER med en stor sak och skruvar i fingret xD
Gillar det inte direkt nu, och jag menar det där är inte direkt diskret heller så.. Men vi får väl se om några år. Jobbar jag måste jag vara sjukskriven för det kan göra lite ont, och sen kan man ju inte använda handen heller speciellt mkt.
Det var väl iaf det mesta kan man säga (:
Kommentarer
Trackback
